2018
Sällskapets Minnesmedalj i silver
Birgit Rausing, Genève, tilldelas medaljen för sina betydelsefulla insater att stödja Sällskapets fortsatta engagenmang inom ämnesområdet medicin och humaniora.
Westrupska priset – 1 000 000 kronor
Lars Samuelson, professor emer. i halvledarelektronik, Lunds universitet
Lars Samuelson disputerade hösten 1977 med en avhandling rörande optiska egenskaper och elektron-fonon-växelverkan i halvledare. Efter en post-doc-period vid IBMs Forsknings-laboratorium i San José, Kalifornien, återkom han 1979 till Lund där han initierade en för norra Europa helt ny metod att tillverka halvledarmaterial, med s.k. MOCVD-teknik. Denna teknik har sedermera blivit, och är fortfarande, en hörnpelare i nästan all vår forskning vid NanoLund, numera speciellt för låg-dimensionella halvledarstrukturer som kvantprickar och nanotrådar. Redan för 15 år sedan blev det uppenbart att dessa material inte bara möjliggjorde spännande grundforskning kring materialvetenskap och kvantfysik, utan att de även rönte stort intresse från industrin och från investerare inriktade mot framtidens tekniker. På detta sätt skapades en serie spin-out-företag ur min forskning, speciellt (1) QuNano AB som ansvarat för patenteringsfrågor, (2) Glo AB som utvecklar lysdioder baserade på nanotråds-tekniken, för belysning såväl som för displaytillämpningar, (3) Sol Voltaics AB som på motsvarande sätt utvecklar solenergiteknik baserad på nanotrådar, samt (4) Hexagem AB som utvecklar GaN-material av ytterst hög kvalitet, speciellt inriktat mot RF- och kraft-elektronik.
Genom denna utveckling har den vetenskapliga miljön vid Lunds universitet och den tekniska utvecklingen vid företagen på ett symbiotiskt sätt gått hand i hand och på många sätt kommit att stötta och inspirera varandra.
Sten von Friesens pris – 60 000 kronor vardera
Caterina Doglioni, biträdande lektor, Partikelfysik, Lunds universitet
På forskningsanläggningen CERN utanför Genève pågår en lång rad olika experiment med protoner som kolliderar i nästan ljusets hastighet i acceleratorn LHC. Mängden data ökar ständigt i takt med acceleratorns förbättrade kapacitet. Däremot är det svårare att hinna hantera och lagra dessa enorma datamängder som produceras. Därför sker ständigt en sållning av vilka data som forskarna ska titta närmare på eller inte. Men om vi inte är försiktiga kan vi råka kasta bort data som innehåller ledtrådar till helt nya partiklar som vi forskare ännu inte känner till, exempelvis partiklar som bygger upp mörk materia. Forskarvärlden har länge jagat efter svar kring den förbryllande mörka materia som en stor del av vårt universum består av. Endast 15 procent av universum är materia som vi idag kan se och mäta. Resten, 85 procent, är outforskat och kallas för mörk materia. Detta antagande bygger bland annat på det faktum att galaxerna ute i rymden roterar som om det finns betydligt mer materia än vad vi kan se.
Caterina Doglioni är partikelfysiker vid Lunds universitet och medlem av ATLAS-experimentet på CERN. Hennes forskning finansieras av Europeiska forskningsrådet (ERC) och Vetenskapsrådet. Med hennes partikelfysikkollegor förfinar han sökandet efter mörk materia.
Caterina Doglioni är en av forskarna bakom studierna med koppling till pågående forskning kring mörk materia. Studien fokuserar på hur man bättre kan utnyttja CERN:s enorma datamängder i jakten på den mörka materian. Doglioni och hennes partikelfysikkollegor, en grupp av forskare och studenter på Lunds universitet och CERN, har utvecklat en analysteknik som gör det möjligt att analysera betydligt mycket mer data än tidigare. Forskarna har riktat in sig på det analysområde där de tror det finns bäst chans att hitta spår efter de okända partiklar som skulle kunna ge ledtrådar om mörk materia. Liknande tekniker har tidigare använts av andra forskare vid experiment på CERN. Det man hoppas på är att hitta tecken på hittills okända partiklar som skulle kunna vara bärare av de okända krafter som i förlängningen utgör ett slags brygga mellan synlig och mörk materia.
Doglionis forskningsinsatserna kan också ge spinoffeffekter under resans gång. Kunskapen kring att hantera dessa gigantiska datamängder har nämligen även ett värde utanför forskarvärlden och har bland annat inneburit att olika samarbeten har startats med industrisektorn.
Oxana Smirnova, docent, Partikelfysik, Lunds universitet
Partikelfysik är ett fascinerande ämne: man kanske tror att vi vet allt om den här världen, och att Isaac Newton och Albert Einstein förklarade allt. Och ändå vet vi inte väldigt grundläggande saker: Varför sönderfaller inte protoner? Var har all antimateria gått? Vad är det som gjorde mest materien i vårt universum - den mörka materien? För att hitta svaren på dessa och många andra fundamentala frågor använder partikelfysikerna mycket sofistikerad teknik. Och det är inte bara den största maskinen på jorden, Large Hadron Collider, men också de mest avancerade datorerna och informationstekniken. I mer än ett decennium utvecklar vi specialiserade IT-lösningar för partikelfysik, som gör en världsomspännande superdator för våra superdata.
Göran Linds pris – 50.000 kr
Fredrik Rusek, docent, Kommunikationsteknologi, Lunds universitet
Fredrik Rusek bedriver sin forskning inom de teoretiska grunderna för all typ av kommunikation. Hans forskning spänner över ett brett spektrum, från grundläggande frågeställningar hur "information" kan mätas, till hur ett system kan implementeras så kostnadseffektivt som möjligt.
Fredrik har aldrig angripit ett område med någon praktisk tillämpning, eller ekonomisk vinning, som mål. Huruvida Fredriks forskning kan appliceras i industrin inom överskådlig framtid är av mindre vikt för Fredrik huruvida en problemställning är intressant eller ej. Istället drivs hans forskning av nyfikenhet att förstå bakomliggande orsaker till väletablerade fenomen. Ett fast avstamp i den teoretiska analysen, samt otillfredsställelse med lösa trådar, har dock givit ett stort antal innovativt nya lösningar som ofta drivits till praktiskt implementerar lösning.
Det största praktiska genomslaget från Fredriks forskning har förmodligen hans arbete inom "Massiv MIMO" haft. Fredrik var en av pionjärerna inom detta fält, där visionen är att de "telefonmaster" vi ser omkring oss i framtiden skall utrustas med tusentals antenner; idag kan antalet antenner per mast räknas på bägge händernas fingrar. En av hans publikationer inom detta fält har citerats 3500 gånger. Internationell telekomindustri arbetar för närvarande på det s.k. 5G systemet, där massiv MIMO snabbt blev en av de viktigaste komponenterna - den praktiska nyttan av Fredriks forskning torde därmed vara klar.
För närvarande arbetar Fredrik med ett nytt koncept, "stora intelligenta ytor".
Visionen är att i framtiden skall, i det närmaste, alla ytor omkring oss vara elektromagnetiskt aktiva. Detta är ett trendbrott, då antenner i framtiden kan komma att mätas i kvadratmeter snarare än i antal. Kortfattat är Fredriks vision att vi i framtiden kommer tapetsera upp våra WIFI-routers.
Slutligen, har Fredriks arbete inom Lunds telekomindustri lett till ca 60 patentansökningar.
Eva och Lars Gårdings pris i lingvistik – 250.000 kr
Michael Dunn, professor i lingvistik, Uppsala universitet
Mänskliga språk skiljer sig från varandra på många olika sätt, men inte hur som helst. Min forskning inriktar sig på varför det är så. Jag har bl.a. arbetat inom språkbeskrivning, och samlat data som bidrar till vår förståelse av språklig mångfald. Jag har rest till det arktiska Ryssland och till Salomonöarna i Stilla havet för att studera små, nästan odokumenterade språk. Detta arbete brådskar: många små språk håller på att dö ut, och många av dem representerar språktyper som skiljer sig drastiskt från de välkända, större språkfamiljerna.
På senare tid har min forskning framför allt handlat om ett större perspektiv, och fokuserat på att förstå de skeenden som leder fram till den språkliga diversitet vi ser idag. För att skapa modeller av de evolutionära processer som gör att språk utvecklas och förändras, används metoder för datoranalys som har anpassats från biologi. Förhoppningsvis kommer detta att leda till insikter i det kognitiva maskineri som gör mänskligt språk till vad det är.
Michael Dunn har BA Hons. 1994 och PhD 2000, båda i lingvistik vid Australian National University i Canberra. Han var verksam vid Max Planckinstitutet för Psykolingvistik i Nederländerna 2000–2014, från 2009 som ledare av forskargruppen ”Evolutionary Processes in Language and Culture”. I augusti 2014 blev han professor i lingvistik vid Uppsala universitet.