2016

Roséns Linnémedalj i botanik

Arne Strid, professor emeritus i systematisk botanik

Arne Strid är född 1943 och studerade kemi, genetik och botanik vid Lunds Universitet, där han disputerade 1970. Redan som 30-årig blev han utnämnd till professor i botanik vid Köpenhamns Universitet, och stannade i denna tjänst i 27 år avbrutet av ettåriga perioder som gästprofessor i Perth, Australien, och Patras, Grekland. I perioden 2000-2008 var han prefekt för Göteborgs Botaniska Trädgård. Han är nu professor emeritus både vid Lunds Universitet och Botanischer Garten Berlin.

Under 1960-talet byggdes det upp en aktiv ”greklandsgrupp” i botanik och evolutionsbiologi vid Lunds Universitet under ledning av Hans Runemark och Sven Snogerup och med deltagande av bl.a. Bengt Bentzer, Roland von Bothmer, Mats Gustafsson och Arne Strid, alla nu medlemmar av Fysiografiska Sällskapet.

Arne Strids forskning behandlar floran i Grekland och i någon mån också andra områden med mediterrant klimat (Kapområdet i Sydafrika och SV-Australien). Under de senaste 30 åren har han byggt upp Flora Hellenica-Databasen, som nu omfattar nästan 1 mio poster; en sökning i databasen visar att hans fältdagar i Grekland uppgår till 1.467, eller drygt 4 år. Efter pensioneringen år 2008 har han publicerat mer än 4.000 sidor vetenskaplig text, senast (mars 2016) Atlas of the Aegean Flora, ett tvåbandsverk på 1.578 sidor och 6,2 kilo. Han är medlem av bl.a. Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab och polska vetenskapsakademien, samt Ridder af 1. grad af Dannebrog och hedersdoktor vid Universitetet i Patras. 

Sedan 50 år är han gift med dr. agro. Barbro Jende Strid, tidigare vetenskaplig medarbetare vid Carlsberglaboratoriet i Köpenhamn. Tillsammans har de två barn: Jenny, lektor vid Katedralskolan i Odense och Jessica, professor i immunologi vid Imperial College, London.

Arne Strid är förhindrad att delta i årshögtiden 2016, då han samtidigt mottar grekiska naturskyddsföreningens högsta utmärkelse, Byron Antipas-priset, som uddelas av Greklands president vid en ceremoni i Athen.

 
Roséns Linnépris i botanik – 425.000 kr vardera

Kristina Sundbäck, professor emerita i marinekologi, Göteborgs universitet

Kristina Sundbäck är marinbotanist och disputerade i Lund 1983 med en avhandling om något som kallas mikrofytobentos (MPB bland de invigda), dvs. samhällen av mikroskopiska alger som lever på bottnar där ljuset når ner. MPB har studerats länge på tidvattenkuster, där de är tydligt synliga som bruna (kiselalger) eller blågröna (cyanobakterier) mattor på sedimentytan under lågvatten. På våra kuster var de rätt okända tills hon som ny doktorand fick uppgiften att börja studera dem. Och hon var fast!

Grunda marina mjukbottnar är mycket produktiva områden och ansvarar för viktiga ekosystemtjänster. De är viktiga uppväxtplatser för fisk och fiskföda och fungerar också som ett ”kustfilter” i flödet av näringsämnen mellan land och hav. Eftersom vattendjupet är litet, sker de ekologiskt viktiga processerna på botten och inte vattnet. På botten ansvarar de ofta täta samhällena av mikroorganismer för ekologist viktiga funktioner (primärproduktion, nedbrytning, omsättning av näringsämnen). I detta samband är MPB nyckelaktörer. De utgör basen för näringskedjorna, producerar syre dagtid och kontrollerar flödet av näringsämnen mellan sediment och vatten genom upptag och syresättning av sedimentet. Min forskning har handlat om att förstå MPB generella kvantitativa roll men även undersöka dess känslighet och resiliens – i princip återhämtning eller tålighet – vid lokala miljöstörningar (övergödning, föroreningar, fysiska förändringar) och globala förändringar (klimatförändring). Min forskning omfattar ett inspirerande team-arbete bl. a. med experiment med ostört sediment i genomflödessystem och har inkluderat hela mjukbottensamhället med bakterier, alger, sjögräs, mikroskopiska och makroskopiska djur och de många funktioner de styr.  På senare år har vi undersökt hur ett ekosystems s.k. multifunktionalitet påverkas av störningar och hur den kopplar till biologiskt mångfald på olika skalor. Förutom marinbiologer har biogeokemister, mikrobiologer, molekylärbiologer och oceanografer deltagit i arbetet. Hon har också deltagit i EU-projekt, senast i det pågående Östersjöprojektet Bonus COCOA, som undersöker funktionen av det s.k. kustfiltret i olika typer av kustvatten. Våra resultat kan komma till nytta vid hållbar förvaltning av den grunda kustzonen, som på många sätt är värdefull för samhället. 

David Wardle, professor i mark- och växtekologi, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå

Alla ekosystem på land består av ett brett spektrum av organismer både ovan och under jord. David Wardles forskning handlar om hur organismer i och ovan jord påverkar varandra och därmed hela ekosystemets funktion. Han har utfört mycket av sin forskning på ett studiesystem bestående av öar i sjöarna Uddjaure och Hornavan i Norrbotten. Alla öar är täckta av skog, men variationen är stor vad gäller brandhistoria; en del öar har inte brunnit på 5 000 år medan andra brunnit så sent som för 60 år sedan. Under 20 år av fältstudier på dessa öar har David och hans kollegor kartlagt mekanismerna för hur långa perioder utan skogsbrand leder till färre organismer i och ovan jord, förändringar i biologisk mångfald och försämrad ekosystem-funktion. De har även visat hur detta resulterar i att en stor mängd kol binds i marken.
Wardle och hans kollegor har också studerat återkopplingar mellan organismer i och ovan mark längs andra miljögradienter på olika platser i världen. Det övergripande syftet är att kartlägga generella principer för vad som driver dessa återkopplingar. För det första har de, genom att studera jord av olika åldrar i skogar runt om i världen (boreal, tempererad och subtropisk skog), visat att när jord blir äldre, flera tusen år, försvagas organismerna i och ovan marken och därmed de processer i ekosystemet som de driver. Detta leder till lägre och mindre produktiva skogar och grund av brist på växtnäringsämnet fosfor. För det andra, har de använt höjdgradienter på höga berg i tempererade områden runt om i världen för att visa hur samhällen av organismer i och ovan och mark samverkar mindre när temperaturen blir högre, likande vad vi förväntar oss av klimatförändringar.

 
Roséns Linnépris i zoologi – 425.000 kr vardera

Ulf Gärdenfors, professor i systematisk zoologi, ArtDatabanken, Uppsala

Ulf Gärdenfors började samla skalbaggar som 11-åring och sedan dess har naturintresset varit glödande. I sin doktorsavhandling i systematisk zoologi studerade han millimeterstora parasitsteklar som lever i bladlöss, och ökade antal kända arter i Sverige med 300 %. Därefter blev forskningen mer naturvårdsinriktad, med fokus på dels försurningens inverkan på markfaunan, dels hur förekomst av specialiserade djur, växter och svampar kan användas för att bedöma områdens naturvärde. Gärdenfors blev anställd på ArtDatabanken vid SLU 1992 där han snart blev involverad i den internationella utvecklingen och teoribildningen av kriterier för Internationella naturvårdsunionens s.k. rödlistning, baserat på arters utdöenderisk. Han ledde även en internationell grupp som utvecklade riktlinjer för hur dessa kriterier bör tillämpas på nationell nivå, samt ledde under en rad år framtagandet av den svenska rödlistan baserat på dessa.

Tillsammans med Fredrik Ronquist tog han 1999 initiativ till det Svenska artprojektet, vilket ArtDatabanken fr.o.m. 2002 fick i uppdrag av Sveriges regering att genomföra. Uttalade målsättningar var att finna och vetenskapligt beskriva alla Sveriges djur, växter och svampar, samt i Nationalnyckeln till Sverige flora och fauna presentera de organismer som kan identifieras utan avancerad teknik. Även ekonomiskt stöd till landets biologiska museer ingick i artprojektssatsningen. Det handlar sålunda om ett slags fullbordande av Linnés påbörjade arbete. Hittills har Artprojektet resulterat i upptäckten av mer än 3 000 arter som inte tidigare var kända från landet, varav över 1 000 helt nya för vetenskapen. 17 praktfulla volymer av Nationalnyckeln har hittills publicerats och nu fortsätter utgivningen i både digital och tryckt form.
Gärdenfors har sedan 2010 lett Svenska LifeWatch, ett nationellt konsortium av universitet och andra myndigheter, för att knyta samman databaser med art- och miljöinformation i ett fritt tillgängligt nätverk. Han har varit ställföreträdande chef för ArtDatabanken sedan 1996, blev docent i ekologi vid SLU 1998 och professor i naturvårdsbiologi 2006.

Vid sidan om den vetenskapliga publiceringen har Gärdenfors varit flitig populärvetenskaplig skribent och har bl.a. skrivit över 1800 uppslagsord (1 % av textmassan) i Nationalencyklopedin. 

Fredrik Ronquist, professor i systematisk zoologi, Naturhistoriska riksmuseet Stockholm

Fredrik Ronquists forskning har fokuserat på metoder och redskap för att analysera dagens biologiska mångfald och hur den har uppkommit ur ett historiskt perspektiv. Han är kanske mest känd för utvecklingen av MrBayes, ett datorprogram för Bayesiansk statistisk analys av släktskapsförhållanden. Bayesianska metoder har tillsammans med kraftfulla datorer och smarta algoritmer gett forskarna helt nya möjligheter att rekonstruera hur olika egenskaper utvecklats under evolutionens gång. Moderna sekvenseringsmetoder har också gjort det betydligt lättare att ta fram genetiska data för sådana analyser. Tillämpningarna spänner över de flesta områden inom livsvetenskaperna, från analyser av hur HIV överfördes till människan till studier av hur däggdjurens mångfald påverkats av att dinosaurierna dog ut. Det breda användningsområdet har bidragit till att arbetena som beskriver MrBayes kommit att höra till de mest citerade i den vetenskapliga litteraturen. Fredrik Ronquist och hans grupp har också bidragit till kartläggningen av flera dåligt kända insektsgrupper bland steklarna och flugorna. Genom bättre kunskap om släktskapsförhållanden har den systematiska klassificeringen kunnat revideras i grunden för dessa grupper samtidigt som ett betydande antal nya arter har beskrivits. Vi har också fått många nya insikter i hur dagens mångfald av dessa grupper har uppkommit.

Assar Haddings pris i geologi pris – 180.000 kr vardera

Stefan Claesson, professor i isotopgeologi, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm

Stefan Claesson är född 1950 i Stockholm och tog doktorsexamen vid Stockholms universitet 1981. Han är professor i isotopgeologi vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm sedan 1990.

Stefan Claesson är allmänt naturintresserad och blev geolog därför att han lockades av kombinationen av fältundersökningar och kvalificerat analysarbete. Hans forskning rör jordskorpans utveckling, studerad främst genom åldersbestämning och andra isotopgeologiska undersökningar av bergarter. Han har intresserat sig för de möjligheter som öppnas att förstå komplexa geologiska skeenden genom isotopanalys av enskilda mineralkorn i mikroskala, och bidragit till att utveckla och introducera sådana analysmetoder bland annat genom det nordiska jonmikrosondlaboratoriet NORDSIM-laboratoriet. 

Främst har Stefan Claesson arbetat med den skandinaviska fjällkedjan och med den prekambriska berggrunden (”urberget”) i Sverige och angränsande länder, på senare år även mycket i Ryssland och Ukraina. 

Som tidigare forskningschef vid Riksmuseet har han engagerat sig för betydelsen av naturhistoriska samlingar och har på olika sätt verkat för att främja vetenskapens roll i samhället.

Martin J. Whitehouse, professor, föreståndare för NORDSIM, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm

Martin J. Whitehouse är född 1962 i Storbritannien, tog doktorsexamen vid Oxford universitet 1987 och blev professor in isotopgeologi vid Naturhistoriska riksmuseet sedan 2015.

Hans forskning fokuserar i första hand på tillämpningen av isotop mätning i geologiska material för att förstå de processer som styrt jordskorpans tillväxt och utveckling över geologisk tid, med särskild betoning av den tidiga jorden. Huvudsakliga fältområden har varit den nordatlantiska regionen, där det största området med gammal jordskorpa finns på Grönland, och den Arabisk-Nubiska skölden med mycket snabba tillväxt av jordskorpa under sen-Prekambrium. 
Sedan han flyttade till Sverige 1996 som rådsforskare vid Naturhistoriska riksmuseet, har han utvecklat ett brett sortiment av mikroanalytiska tekniker för både radiogena och stabila isotoper vid det nordiska jonmikrosondlaboratoriet NORDSIM, där jag sedan 2001 ansvarar för både drift och utveckling. Mina nuvarande forskningsintressen har breddats till att även innefatta de tidigaste ytförhållandena på vår planet, den tidigaste biosfären och även den tidiga utvecklingen av planetsystemet genom studier av meteoriter och material som samlats in vid Apollo-expeditionerna till månen. Vi har också utvecklat avbildningsmetoder som utökat NORDSIM-laboratoriets tillämpningsområden inom både geologiska och biologiska vetenskaper. För närvarande är han också engagerad i tillämpning av mikroanalys för övervakning av kärnmaterial-säkerhet.

 Eva och Lars Gårdings pris i lingvistik – 225.000 kr

Victoria Johansson, fil. dr. i Allmän språkvetenskap, Lunds universitet

Victoria Johanssons har i sin forskning intresserat sig för språkutveckling hos barn från tidig skolålder till vuxna, avancerade språkanvändare. Forskningen har ett särskilt fokus på kognitiva aspekter av språkproduktion i skrift. Kort sammanfattat handlar den om att ta reda på hur en text blir till, och vilka faktorer som påverkar tillblivelsen. Detta har varit utgångspunkten för flera andra frågor: Vilka likheter och skillnader finns mellan att skriva och att tala? Ser skrivprocessen likadan ut i alla åldrar? Vad finns det för samband mellan skrivprocesser som pausering, redigering och läsning och den färdiga textprodukten? Hur ser skrivutvecklingen ut hos de som är riktigt goda skribenter? 

Forskningen bedrivs i flera tvärvetenskapliga samarbeten mellan språkvetare, kognitionsvetare, psykologer, logopeder, fonetiker och litteraturvetare. En viktig del av forskningen utgörs av metodutveckling av tangentloggningsprogram som kan registrera skrivprocessen, och av att kombinera detta med andra analyser, som ögonrörelsemätning, att skriva för hand och att undersöka kvantitativa och kvalitativa aspekter både av skrivprocessen och hos de färdiga texterna. 

Studiet av språkproduktionen i ett utvecklingsperspektiv har gett flera resultat. Ett viktigt sådant är att vi behöver ha exempel från både tal och skrift och från många olika situationer för att bedöma en persons språkförmåga. En annan slutsats av att studera språkprocessen är att vi får nya ledtrådar till vad en skribent har ägnat mest möda – detta är sällan synligt i den färdiga texten. Slutligen går det att konstatera att våra sätt att mäta språkutveckling som en linjär process där språket blir mer komplext, eller där en språkanvändare skriver längre texter inte alltid är fungerande förklaringsmodeller när man studerar erfarna skribenter. Som ett exempel brukar textlängd och komplexa språkliga konstruktioner ses som ett mått på god språkutveckling, men texter från erfarna skribenter kan tvärtom vara både korta och enkla.  

Att undersöka språkproduktionen i realtid bidrar till vår förståelse av språk och mänsklig språkförmåga, och speglar språkutvecklingens begränsningar och möjligheter.